Stäng

"Vi är rätt öppna mot varandra men det känns ändå svårt att verkligen öppna upp om allt ibland"

Frågan är var gränsen för sund öppenhet går?

Det är bra att vara öppna med varandra, men frågan är hur öppen man vill och behöver vara? Jag tänker såhär: att prata om känslor, tankar, behov och önskningar inom familjen är sunt. Att kunna anpassa sig efter andra men också sätta gränser och låta andra anpassa sig efter en själv är viktigt att kunna. Men alla har vi samtidigt saker i vårt innersta vi vill och kanske har behov av att få hålla för oss själva. Dessa ska man aldrig behöva känna sig tvingad till att öppna upp för andra om. Barn kommer alltid ha hemligheter för sina föräldrar och föräldrar kommer alltid att undanhålla vissa saker för sina barn, det är inte onormalt, tvärtom är det sunt! Så när du skriver att "det är svårt att öppna upp om allt" undrar jag om ni verkligen behöver öppna upp om allt jämt? Vad det är du tänker är svårast för er att öppna upp om? Är det något ni behöver göra, kommer det att stärka er som familj? Eller kommer det tvärtom kanske bara få motsatt effekt? Det är några svåra frågor som kan vara värt att reflektera kring, och också sätta ord på inom familjen. För kom ihåg, att öppna upp sitt innersta till 100 % är inte alltid önskvärt alla gånger, vare sig för den som öppnar upp sig eller den som tar emot det.

Jacqueline Joo, relationsexpert
Läs mer om henne här